...
om man bara sover varannan dag går det bättre.
fast nej. fan. ny adress idag. käns ju stabilt. eller inte.
om allt här i världen ber man om lov, men du sover i frihet så sov, sov.
hysteri.
fast nej. fan. ny adress idag. käns ju stabilt. eller inte.
om allt här i världen ber man om lov, men du sover i frihet så sov, sov.
hysteri.
samma märken.
det måste vara nått fel på mig
jag blundar när du får syn på mig, och hör dig kalla mig idiot.
jag gick mot vägen som tvingade mig till ett val
släppa igenom vulkanens kval eller dölja all rök och sot?
jag är bränd av elden men fri från hot.
jag vill möta någon och se samma värld, samma rusning, samma sår och samma svärd.
som av samma ansikte fått ansiktet täckt.
det är lustigt, men sådant märker jag. sådant märker jag direkt.
.avstånd.
jag blundar när du får syn på mig, och hör dig kalla mig idiot.
jag gick mot vägen som tvingade mig till ett val
släppa igenom vulkanens kval eller dölja all rök och sot?
jag är bränd av elden men fri från hot.
jag vill möta någon och se samma värld, samma rusning, samma sår och samma svärd.
som av samma ansikte fått ansiktet täckt.
det är lustigt, men sådant märker jag. sådant märker jag direkt.
.avstånd.
..
mötet avklarat.
blev klokare och nöjdare. men med vad egentligen?
konstiga saker som gör mig mindre ledsen theese days...ja, jag säger mindre ledsen, för glad är det längesedan jag var. ni vet sådär genuint lycklig man kan va ibland.
försöker verkligen komma på sist det va...soluppgången på berget på Bali när jag och Unn blev sams efter en relativt påfrestande morgon.
eller när jag var i skottland och Vi verkligen fungerade.
(nu tänker kanske någon; men skottland, då viste du redan. ja, det gjorde jag. men där och då va tillräckligt awesome. det var ett sådant ögonblick som liksom lovade att det skulle komma fler sådan stunder, vilket gjorde att det var helt okej med mig att åka hem och gå igenom den här skiten, för Vi skulle ju vara där igen)
kan säga att jag tvivlar på det.
inte att vi ska ses, men att allt ska bli sweapt away på samma vis.
krävs så oerhört mycket energi just nu för att inte gråta hela tiden. för hon är så sjuk, hela tiden, sjukhus, hela tiden. och all tid jag inte är där, är hon ensam. snart ska jag flytta. inte långt. men tillräckligt långt för att inte komma upp o fika ibland.
avslut.
blev klokare och nöjdare. men med vad egentligen?
konstiga saker som gör mig mindre ledsen theese days...ja, jag säger mindre ledsen, för glad är det längesedan jag var. ni vet sådär genuint lycklig man kan va ibland.
försöker verkligen komma på sist det va...soluppgången på berget på Bali när jag och Unn blev sams efter en relativt påfrestande morgon.
eller när jag var i skottland och Vi verkligen fungerade.
(nu tänker kanske någon; men skottland, då viste du redan. ja, det gjorde jag. men där och då va tillräckligt awesome. det var ett sådant ögonblick som liksom lovade att det skulle komma fler sådan stunder, vilket gjorde att det var helt okej med mig att åka hem och gå igenom den här skiten, för Vi skulle ju vara där igen)
kan säga att jag tvivlar på det.
inte att vi ska ses, men att allt ska bli sweapt away på samma vis.
krävs så oerhört mycket energi just nu för att inte gråta hela tiden. för hon är så sjuk, hela tiden, sjukhus, hela tiden. och all tid jag inte är där, är hon ensam. snart ska jag flytta. inte långt. men tillräckligt långt för att inte komma upp o fika ibland.
avslut.
.
nervös. kommer fan inte kunna sova inatt.
kanske mitt huvud återigen fylls av dom där mysiga panikångestillusionerna...
lite som en dålig kick på morfin (been there)
du vet när man är paralyserat rädd och illamående. pga helt orealistiska tankegångar som bara inte kan lägga av och gå och gömma sig under stenen där dom håller till i vanliga fall.
platsen i mitt huvud där det bor riktiga monster. saker som gör mig illa till mods...
mycket läkare på sista tiden...utan något att säga.
och folk som kräver svar på frågor ingenställt till mig men som jag förväntas kunna svara på.
frustration.
kanske mitt huvud återigen fylls av dom där mysiga panikångestillusionerna...
lite som en dålig kick på morfin (been there)
du vet när man är paralyserat rädd och illamående. pga helt orealistiska tankegångar som bara inte kan lägga av och gå och gömma sig under stenen där dom håller till i vanliga fall.
platsen i mitt huvud där det bor riktiga monster. saker som gör mig illa till mods...
mycket läkare på sista tiden...utan något att säga.
och folk som kräver svar på frågor ingenställt till mig men som jag förväntas kunna svara på.
frustration.
rubrik.
fan.
att ha någon som lyssnar. någon som verkligen hör vad jag säger. bara lyssnar. inte tycker, inte försöker lösa något. bara hör vad jag säger.
någon som hör skillnaden på 'inte rätt' och 'inte rättvist'. för om man säger rättvist tyder det någonstans på att någon annan förtjänar det mer. men ingen förtjänar det här. och detta är på något sätt inte värre än vad någon annan någonsin går igenom. men just nu är det jävligt jobbigt.
jag önskar verkligen att jag trodde på gud. då hade jag haft någon att fråga. någon att vända mig till i tron om att få bli lyssnad på utan att bli dömd. någon att ifrågasätta. någon att bli arg på.
men jag tror inte på gud. jag tror på naturen och allt det goda i världen. men var är allt det goda? ibland är det i stallet, när solen skiner och hästarna ligger o vilar i hagen. men alltid i närheten av den starka glädjen i stallet fins sorgen ständigt närvarande. mina hästar. två liv som jag tog på mig ansvaret för, som inte fins idag, delvis pga de val jag gjorde.
jag önskar jag kunde ifrågasätta. jag önskar jag kunde ta en paus. men det går inte. det kommer alltid vara såhär. mer eller mindre.
lyssnar på kent idag. en vers som får mig att tänka...
att komma ihåg på vilket sätt det var jobbigt när vi var små.
att ha någon som lyssnar. någon som verkligen hör vad jag säger. bara lyssnar. inte tycker, inte försöker lösa något. bara hör vad jag säger.
någon som hör skillnaden på 'inte rätt' och 'inte rättvist'. för om man säger rättvist tyder det någonstans på att någon annan förtjänar det mer. men ingen förtjänar det här. och detta är på något sätt inte värre än vad någon annan någonsin går igenom. men just nu är det jävligt jobbigt.
jag önskar verkligen att jag trodde på gud. då hade jag haft någon att fråga. någon att vända mig till i tron om att få bli lyssnad på utan att bli dömd. någon att ifrågasätta. någon att bli arg på.
men jag tror inte på gud. jag tror på naturen och allt det goda i världen. men var är allt det goda? ibland är det i stallet, när solen skiner och hästarna ligger o vilar i hagen. men alltid i närheten av den starka glädjen i stallet fins sorgen ständigt närvarande. mina hästar. två liv som jag tog på mig ansvaret för, som inte fins idag, delvis pga de val jag gjorde.
jag önskar jag kunde ifrågasätta. jag önskar jag kunde ta en paus. men det går inte. det kommer alltid vara såhär. mer eller mindre.
lyssnar på kent idag. en vers som får mig att tänka...
att komma ihåg på vilket sätt det var jobbigt när vi var små.
Minns du vår blodsed, våran lag
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad
Jag minns allt som naglarna mot glas
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns
Att det är långt hem
Snart finns det inga tårar kvar
De var våra att ge vem som helst
äntligen
De är de dyrbaraste smycken vi har
Så be aldrig om ursäkt igen
Äntligen
Sätter du själv dina gränser
.love.
